Innan när vi körde till träningen och åkte förbi stationen pekade Malin på några killar och såg jätteledsen ut.

Malin: Kolla vad oskyldiga dom är...
Jag tittade på henne förundrat och frågande...
Jag: Vad menar du?
Malin: Ja... Där står dom och ska snart åka hem, ovetande om att vi ska träna... Helt oskyldiga är dom.
Jag: Ja och vi ser ju säkert jätteskyldiga ut.
Malin: Ja! Vi har ju träningskläder på oss för fan!
Jag: Det ser som säkert.
Malin: Ja. Jag är så jävla trött. Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Jag vill va som de oskyldia pojkarna...

Hon är dum i huvudet...