Det känns som om det kommer bli en deprimerande helg.

Min favoritsysselsättning lär det bli mycket av, sova. Dock så blir allt tråkigt i längden och det finns nog faktiskt ingenting som är så segt som att ha en slapphelg, ensam.

Hade det inte varit för att jag idag fått reda på att jag har en inflammation i vänster fotled och inte ska belasta den alls helst, så hade jag ju kunnat gå på stan eller följt med Ellen på fest ikväll eller gått ut med Kim på lördag. Men nej, nu får jag inte ens använda min fot för att gå till bussen!!! Cykla sa han att jag skulle göra, men vart fan ska jag då ställa cykeln? Och hur ska jag komma från busshållsplatsen i stan till jobbet? Krypa? Mamma bära mig? Usch, vad jobbigt allt blev nu då… (och Malin, älskade syster,  oroa dig inte, jag ska vara med dig på brottningen! Jag kan visserligen inte bära dig, men jag kan bäras! Jag är skitbra på att bäras. & vara med på bål & armövningar (Y) )

Fast det är klart. Även om jag inte haft ont i foten hade jag inte direkt haft mycket att göra. Ikväll hade jag i och för sig kunnat vara med Ellen. Men imorn hade det säkert inte blivit någon utgång för jag kunde inte vara med Johanna och dem på förfest längre (som jag hade sett framemot jätemycket) och alla mina andra vänner jobbar, reser eller ska på fest någon annan stans.

Men jag får försöka vara positiv. Det är ju trots allt helg och jag ska snart ställa mig och baka en seg kladdkaka. Hittade ett recept från Leila i den underbara receptboken jag fick av Sanna i födelsedagspresent. & kladdkaka är gott, & på tal om Sanna så kommer hon hem nästa helg och det ska bli jätteroligt att träffa henne igen! :D & nästa helg blir det fest gånger två :) hade jag haft en tidsmaskin skulle jag spolat fram tiden till nästa fredag, för då slipper jag tre besök på IK och jobb och ont i foten och kommer direkt till Johannas 18-års fest och Ellens inflyttningsfest :) hade varit kalas.

Men nu får jag se till att klara av denna helgen och nästa vecka och kanske sitta och titta på mina nyinköpta skor från fotexperten. Så dyra som de var kräver de nog lite uppmärksamhet. Jag har inte råd att ha ont i foten! (tur att man får gå till läkarn på arbetstid i alla fall)

(kent, är kärlek och jag kan inte förstå att Sanna missat att det händer grejer.

På måndag ska jag köpa biljett till konserten i Göteborg, och jag är så taggad.

Det är bra… bara ett halvår kvar…)